Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han någon smula heder i sig, så reser han
innan sjön fryser till.“
“Men, Arne, om» han — hvilket han säkert
gör — begär ett afskeds-samtal med Rosa, så
kan det ej nekas, förstår du väl.“
“Ja, men jag förstår också att det kan
gälla hennes lif för andra gången, att det aldrig
lär komma till något bröllop med Will och
att jag det oaktadt icke kan säga nej, ty då
blefve det väl än värre.“
“Just så!“ Amelie nickade..........
Holgersen ställde med ovilliga steg sin
gång upp till gästrummet, men vid dörren
fattades han af en så plötslig och obestämd oro,
att han så när vändt tillbaka, då konstapeln
inifrån öppnade och med ett: “Var så god och
stig på, herr grosshandlare!“ återkallade honom
till besinning.
Han trädde in, men förmådde blott med
en stum bugning helsa Albin, ty just hans
utseende, hvilket tycktes utvisa den högsta
spänning, en med yttersta möda bibehållen
sjelf-beherrskning, bragte Holgersens alltid
fruktande ande till det brådjup, som jemt
före-sväfvade den.
Det åtgick flera minuter, innan någondera
ens kunde försöka att tala.
Det blef Albin som gjorde början, i det
han, visande på en stol, den Holgersen
mekaniskt intog, sakta yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
