Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af min fullaste själ. Min far, min bror blefvo
med Ömhet vårdade: vid dem kom intet ondt.
Se der försoningen!“
Albin framräckte sin hand med en blick,
som tolkade allt det medlidande, han kände
för den ångerfulle brottslingen, och med
häftighet grep Holgersen denna hand, hvilken egde
makt — så tyckte han — att rena honom från
den tyngsta blodskuld, som hvilade på hans
samvete.
“0,“ suckade han slutligen, i det han,
upplyft af Albin, åter satte sig bredvid honom,
“o, hvarföre förteg herr kapten detta? Alla
dessa sorger, dessa gräsliga oredor åt alla
håll hade då icke funnits till — försoningen
med Wil] hade ej då blifvit en fix idé hos mig!“
“ ... emedan jag icke förut vetat att herr
grosshandlaren var samme man som... Med
ett ord: jag erfor detta på ett underbart sätt
nu nyss genom kapten Donnert.“
“Ah, lefver han än? Icke kände han ...“
“Ingenting, som ej hvar och en kunde känna
... jag skall förklara allt!“
“Jag ber, böija vid början..... Det var
då gamle Halvar jag har att tacka för den
nåd mig syndare vederfarits ? ... Ack, den
lös-slitna båten, som icke stormen kunde hafva
bortfört — det står nu klart för mig.
Välsignelse öfver denne man! Herren hade ock
misskund med honom: han dog under utöfvandet
af en kristens berömvärdaste handling... Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
