Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hildur, mera död än lefvande, sjönk nästan
andlös ned på den stol, till hvilken Carl fört
henne.
“Är du så uppskrämd af min blotta önskan
att tala enskilt med dig?“ sade Carl mera
sorgset än sträft.
“Ack, alla begärda samtal ha en
anstrykning af tvång — man är liksom bunden vid en
enda tanke!“
“Får jag fråga hvilken den tanke då är
som just nu binder dig?“
“Den,“ svarade Hildur suckande, “som jag
beständigt söker slå bort: att du en gång,
kanhända just nu, skall begära uppfyllandet af
mitt löfte.“
“Du gissar rätt: detta är min afsigt!“
Hildur teg.
Carl gick fram och åter på golfvet, från
sidan betraktande sin fästmö.
“Hör mig, Hildur!“ sade han slutligen. “Jag
vill göra dig en annan fråga, innan jag begär
uppfyllandet af ditt löfte, men jag ber dig att
du ej låter någon falsk grannlagenhet förmå
dig att förbise vigten i denna fråga — du skall
ju vara fullt uppriktig?“
“Så uppriktig som du önskar!“
“Och icke heller finna dig förolämpad deraf
att jag begär detta prof af dig?“
“Du, Carl, har för mycken aktning för dig
sjelf att vilja förolämpa en qvinna: det du
kommer att fråga mig, vill jag således på för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
