Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand anse såsom en dig tillkommande
rättighet att veta.“
“Tack för dessa tänkesätt, goda Hildur!
Nu vågar jag tryggt ett vädjande till ditt
samvete... Kan jag, som skattar min heder
nära nog högre än mitt lif, utan, att såra den
begära att du utsätter vårt bröllop?“
Hildur blef röd som blod, försökte ett par
gånger att öppna läpparåe, men kunde ej få
fram ett ord.
“Din sinnesrörelse är i sanning stark!“
“Ja,“ stammade Hildur, “men det kommer
deraf att din fråga också var temligen stark!“
“Den var nödvändig, och ... jag inväntar
nu svaret.“
“Och på detta svar beror vårt öde?“
“Naturligtvis.“
“Det vill säga, att om jag ... Nej, Carl,
du har ej talat tydligt nog! Din heder kan
vara sårad af ett intet — vi måste förstå
hvarandra.“
“Jag skall icke lemna dig något tvifvel
om huru jag förstår besvarandet af min fråga.“
“Nå?“
“Då vi trolofvade oss, sade du mig att dina
känslor helt och fullkomligt kallnat för den,
som icke längesedan egde dem.“
“Det sade jag, men jag är viss, Carl, att
du bedömde mig bättre, än jag sjelf
förmådde den tiden, då mitt sinne i så många
afseenden var såradt och retadt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
