Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“0, tusen, tusenfallt: han är mitt hjerta
nära genom heliga band.“
“Huru, min Albin — i dag säger jag ännu.
min Albin — den var då grundad denna
fruktan eller, rättare, denna lycka, som min far
ängslades för: du är slägt med Will?“
“Bättre än slägt! Gud har tillfört oss alla
en stor sällhet i qvalet: det brott, som hvilat
så tungt på din fars samvete ... du vet hvad
jag menar?“
“Ah, gossen, Wills bror, som föll för...
för...“ Hon sänkte ögonen.
“Nog — denne gossp räddades genom ett
underverk och har nu kommit för att säga till
dig: ’Då du icke mer kan bli min maka, så blif
min syster!’ Ty genom alla dessa stomfulla
pröfningar har Gud åt mig bevarat en belöning,
som pkall ersätta mycket af det förlorade: jag
har i Will återfunnit den bror, som vår far
mer än en gång så ömt anbefallde åt min
kärlek!“
“Store gud, är det sant,“ utbrast Rosa
med blixtrande öga och med en hänryckning,
som höjde henne öfver all sjelfviskhet, “är
denna sällhet gifven åt ’suckames son’ och åt
min beklagansvärde far, som så grymt och
outsägligt martemts af ånger ... då, om det
är sant — och jag ser det i dina ögon — då
ha vi ej mer att skaffa med någon klagan,
någon sorg... hvem förmår ej uppoffra sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
