Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under med flit minsta rörelse, stannade han
genast, och liksom genom en förtrollning
åter-fingo hans anletsdrag då deras vanliga
mildhet, deras vanliga lugn, ty det hände att Will
tvärt såg upp, och Albin ville ej öfverraskas.
Mellan bruden och brudgummen var ett
nästan ljuft förhållande, likt det i de flydda
dagarne. Will fick åter sitta bredvid henne,
emottaga och besvara hennes små bref, och
dessa bref liknade äfven de gamla. Rosa höll
mycket, mycket af sin käre Will, och skulle
alltid göra det.
“Om ett jordiskt väsende någonsin i
verkligheten kunde likna en himlens uppenbarelse,“
sade Tekla, då hon om morgonen af
bröllopsdagen kom in till modern, “så måtte det visst
vara Rosa i dag! Ack, mamma kan ej
föreställa sig hvilken högtidlig frid, hvilken stilla
kraft som visar sig hos henne!“
“Jag prisar ödmjukt Gud för den
outsägliga nåd han låtit oss vederfaras!“ sade Amelie
sakta. “Rosas undergifvenhet är emellertid
kärlekens underverk — hvad menar du om en
sådan försakelse som kaptenens ... hur anser
du honom?“
“... som en man värd min fullaste,
djupaste aktning och, består han denna dags prof,
tillägger jag, min djupaste beundran och
tacksamhet, ty på honom kommer det att mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
