Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bero om hela dagen skall blifva så vacker
som den börjats. Jag längtar efter att få se
honom — snart samlas vi alla till frukosten i
salen, utom Rosa, som blir för sig sjelf, tills ..
“Ja, ja, men det är långt ifrån bra med
Årne i dag: jag har ej fått ett enda ord af
honom — jag trodde att hans själ nu skulle
finna frid, men hans själs frid är för evigt
rubbad .... Och denna dag ... Rosas öde ... hans
obeskrifliga erkänsla för och medlidande med
kaptenen... Ack, mitt barn, jag ser jemt
liksom ett sorgflor fladdra för mina ögon!“
“Mod, älskade mamma., bröllopsdagen är
naturligtvis den svåraste — sedan blir det
bättre!“
“Kanhända ... men tycker du icke att det
är förvånande att Wills glädje ej uttrycker sig
mera begripligt?“
“Begripligt?“
“I går afton, då jag och Hildur höllo på
med de sista anordningarne i brudkammarn
.... ah, min gud, hvilken brudgum!“ Amelie
afbröt sig sjelf för att aftorka de
framstörtande tårarna.
“Nåväl, mamma, hvad då?“
“Då kom han in och ställde sig att
ideligen stirra på parad-sängen, öfver hvilken
Hildur just profvade det ljusblå sidentäcket —
ja, det var ett stirrande som verkligen
skrämde mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
