Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nedom draperiet, som hofmästarinnan
omsorgsfullt bildat af hennes kappa, framstack
ett par nätta fötter i ett par de allra nättaste
tygkängor. Tänker man sig vidare huru Lisas
litet på ros stötande fingrar lekte med
gi-tarens strängar och hur den blygsamme
kusinen, i notariens bruna bonjur, stod på sidan
och höll parasoletten, så har man taflan sådan
den tecknade sig för de förtjusta mödrarnas
blickar.
“Är det icke nog af preludier än ?“ frågade
kamrern litet otåligt.
“Kära, nådigaste kusin, det brukas på det
sättet!“ yttrade fru Norman, som oändligt gerna
ville låta påskina sin bekantskap med moderna
bruk och seder.
Lisa fästade en guldnål i den fladdrande
schaletten, tillsade ung Wilheln att hålla
parasoletten mera rätt för solen och började
der-efter med en liten täck röst den länge
beramade sången:
“Solen glimmar blank och trind,
Vattnet likt en spegel.
Småningom uppblåser vind
I de fallna segel.
Vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står,
Kerstin ur kajutan går,
Skjuter läs och regel.
Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra,
Skutan vrids och roret vänds ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
