Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Kerstin med ett fat varm, oskalad potatis
och en tallrik kallt fläsk stod på väg att dra
sig tillbaka, åtföljd af Henning med
soppskålen.
“Jag ber om förlåtelse, ifall jag generar,“
sade grefven med ett småleende, som skulle
vara artigt, “var så god och fortsätt!“
Henning rodnade starkt, kanske mest af
harm att hafva ertappat sig på en opåräknad
svaghet. Men han rättade den straxt, i det
han med mycken sjelfbeherrskning vände sig
till sin hustru, som förlägen stannat midt på
golfvet, och yttrade: “Det är en gammal
bekant, min engel.. Sätt middagen tillbaka: han
får ursäkta att vi sluta den!“
Med någon motvillighet lydde Kerstin, och
uppmanad af sin mans blick, satte hon sig åter
till bordet, medan Henning, icke låtsande märka
grefvens förnäma vårdslöshet, alldeles i den
gamla tonen sade: “Välkommen, min bäste
Ernst! Hvad förskaffar mig nöjet att se dig
här? Affärer, förmodar jag, rörande farbrors
testamente... eller kanske,“ tilläde han med en
otvungenhet, som kunde kallas hjeltemodig, “har
du något gammalt ur som du vill ha repareradt?“
“Det första ... “ svarade grefven, såsom
det tycktes, mera förlägen än värden. Men
hans blick var häftad på den sköna, rodnande
Kerstin, och han måste tillstå för sig sjelf att
han aldrig sett mera fulländade och harmoni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
