Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska former, mera bländande hy, mera tjusande
ögon.
Med obeskrifligt nöje, till och med
stolthet, såg Henning det intryck, hans Kerstin
gjorde på grefven. “Om Ernst bara visste eller
kunde ana hvilken ren och upphöjd själ denna
ädla gestalt innesluter,“ tänkte han, “så hade
vi säkert en vän inom denna högmodiga slägt.“
Måltiden var snart slutad. “Om du vill
dricka kaffe med oss,“ sade Henning, hvars
hjerta låg på läpparne, “så ställer min lilla
snälla hustru det i ordning, medan vi talas vid.“
Grefven förklarade att det skulle blifva
honom ett nöje, sedan han först sett sig till
godo med middag. I hast meddelade han
Henning sin beskickning, hvilken denne förut kände,
lemnade första qvartalet af pensionsbeloppet
och gick med löfte att vara tillbaka om
half-annan timma.
Vid ryttmästarens återkomst var det lilla
rummet, som utgjorde både förmak och matsal
(det inre hade egenskap af sängkammare
och arbetsrum) nystädadt, och ett kaffebord,
prydt med friska blommor och fint bakverk,
stod inbjudande framför den enkla soffan.
Grefven såg emellertid litet eller snarare intet af
dessa uppmärksamheter. Der fanns ju ett
föremål af mera vigt: den unga värdinnan, omklädd
med — grefvens vanda öga bedrog honom ej
— med en, om än så aldrig liten anstrykning
af koketteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
