Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, stödd på ena armbågen, “du talar
visdomens ord, du. På det sättet går det, och
det skall — gud förlåte mig, jag borde ej så
illa säga — icke göra mig ledsen, när jag får
se den gamle narren tvina bort för alla de
bekymmer, den vispan gör honom.“
Säg för guds skull icke så! Det vore högst
orätt att liksom glädja sig åt andras olycka. Låt
dem ha sitt för sig och vi ha vårt för oss —
få se hvilkens förnöjsamhet som varar längst.
Men icke ska vi ge dem några pikar och
sådant der, för rätt taladt ha vi ändå ej att lägga
oss i den saken, och så få vi icke glömma
att något kompanjonskap mellan mig och min
patron aldrig blir af, om vi ej stå väl hos
morbror Lassman och hos Lisa också, för nu spår
jag att hon får mest att säga.“
“Ja ja men,“ suckade moster Neta, “det
tviflar jag icke på ! Luschie, den snärtan, vet
nog att ställa sig. En får väl göra våld på
sig. Går du dit i afton, på förlofnings-kalaset?“
“Det förstås, det kunde stöta dem annars.
Jag skall ursäkta mamma på bästa sätt och
säga att mamma förkylt sig.“
“Ja men, det går an ... Men hör, min vän,
du kan väl säga mig i förtroende, innan du
går, om det icke sved i hjertat, när du fick
veta att hon var en annans fästmö? Ty fast
du inte vill ut med det, din skälm, så var du
allt betagen i henne ändå?“
“Ja, visst var jag det, det vill jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
