Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neka till, men när jag icke kan få henne, så
har jag så pass vett att jag ej sörjer öfver
det, som icke kan ändras.“
“Du är en ovanligt klok yngling—så
mycket styrka vid dina år! Jag säger ingenting,
men sanna mina ord, om det ej kommer den
dag, då hon ångrar bytet. .. Och farväl med
dig nu, min gosse! Helsa så mycket från mig
och bed hofmästarinnan vara snäll och titta
hit i morgon och göra mig besked på
alltsammans.“
Ficker junior tog afsked, och som moster
Neta genom samtalet med sin son blifvit
mycket lugnad, började hon så småningom efter den
stora skakni^en återkomma till sina vanliga
lefnadförhållanden, hvilka under dessa smärtans
och orons dagar alldeles fått sköta sig sjelfva.
Hennes första tanke var en djup förebråelse
öfver sin oförlåtliga försummelse med de blå
flaskorna: de hade icke en enda gång blifvit
ombytta, och när hon dernäst kastade en blick
på gubben, som låg der röd och uppblåst och
tog sin tunga middagslur på soffan, märkte hon
med grämelse hvad följder det haft.
I tre hela dagar hade mäster Ficker ej
haft känning af buljongens verkningar: han
hade varit “kapten“, såsom han plägade kalla
det, och hans sällhet hade, under denna
reminiscens från den gyllne tiden, varit så stor att
han flera gånger redan ansett sig förflyttad
till paradiset. Naturligtvis var det den ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
