Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ingenting står på!“ svarade han kort, i
det han hastade förbi flickan, utan att ens tacka
henne för besväret.
“Jag kan säga,“ utbrast Marie, som med
sitt lättretliga lynne fann denna brist på
uppmärksamhet gå nog långt, “jag kan säga att
notarien är bra artig! Minsann skall han inte
en annan gång få stå der och slå med
klappen! Jag är inte skyldig att ligga och vakta
och öppna för hyresgästerna, om de glömma
portnyckeln.“
“Gif mig ljus!“
“Ljus? Nej, jag tackar, jag ärnar inte
snatta flera ljusbitar för notariens räkning!
Notarien får skaffa ljus sjelf, om han vill ha
några.“
“Har jag icke ljus sjelf?“
“Jo, det skulle man se! Det var väl någon
tid se’n jag köpte den fattiga halfmarken, och
sedandess har jag väl skaffat åtminstone en hel!“
Wetterqvist svarade icke: han gick med
hastiga steg uppför trapporna, letade sig fram
till sin egen dörr, öppnade, gick in och slog
igen den.
Nyfikenheten dref Marie att ännu en gång
öfva barmhertighet. Hon knackade på. “Öppna,
herr notarie *— här är ljus!“
“Jag vill icke ha något.“
“Då ser han ju inte att kläda af sig. Söta
notarien lille, inte är det värdt att vara kort
om hufvudet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
