Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
“Låt mig vara i fred!“
“Men jag skall väl in och bädda?“
“Gå för fan och stå ej der och kälta!“
“Antingen är han drucken eller har han
blifvit tokig!“ sade Marie för sig sjelf: det
förekom henne omöjligt att den fine notarien eljest
kunnat yttra sig så groft. Detta var
emellertid en sak, som det var högst maktpåliggande
att taga reda på.
“Herr notarie!“
Intet svar.
“Notarien lille!“
Lika tyst.
“Skall inte notarien ha dricksvatten? Jag
har glömt fylla på karaffinen.“
Wetterqvist, som plågades af en brinnande
törst, kunde ej emotstå frestelsen af vattnet.
Utan att yttra ett ord öppnade han dörren.
Så snart Marie väl var inne, tog hon sig
den friheten att lysa på honom med ljuset.
“Åh, hvad notarien är blek — nu ser jag
det riktigt först! Säg, snälle notarien, nu hvar
han har varit?“
“På källarn!“ röt Wetterqvist till så
häftigt att Marie tog ett par steg tillbaka.
“Det syns, min gud, nog!“ muttrade hon
för sig sjelf.
Wetterqvist hade från Kornhamn flytt in
på en källare. Han erfor ett oöfvervinneligt
behof att, om möjligt, komma i ett annat rus
än det, hvari han redan var, och reqvirerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
