Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en halfbutelj punsch, men sedan han erhållit
denna, blef han qvarsittande tilldess dörrarne
skulle stängas och han uppmanades att gå sin
väg. Han gick då, efter hvad han trodde, hem,
men i sinnesförvirringen, seende ständigt i
minnet grefvens kalla besynnerliga blick, tog
han miste om vägen, gick öfver slussen långt
utåt Söder och inkom i en labyrint af trånga
mörka gränder, dem han aldrig förr besökt.
Han gick och gick, och han skulle troligen
blifvit vandrande der till morgonen, om icke
en beskedlig vaktpatrull, som han frågade efter
Tyska Prestgatan, visat honom på rätt väg.
Följande dagen höll honom en allvarsam
feber hemma. Men ehuru den ännu, fastän
lindrigare, fortfor om torsdagen, gick han ändå
till Lindfelts, ty lektionerna kunde han ej
försumma, oaktadt han nödgades försaka sin sista
tjugufyraskilling, för att få stöflarne hopsydda:
den föregående nattens starka vandring hade
gjort dem till snart sagdt invalider.
En förtärande glöd rasade emellertid
allt-jemt genom ådrorna. Tankar, känslor, förslager
och föresatser gingo i sicksack. Men i hela denna
babyloniska förbistring stod likväl en ljus och
skär gestalt: den älskliga Matildas. Med så
innerlig mildhet, med så uppriktigt deltagande
hade ingen förut mött honom. Matilda
brukade aldrig tala mycket, men det hon sade
kom från hjertat och hittade vägen dit. Och
just nu, då han med all sin kraft sköt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
