Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en författare käns den dubbelt hård: han
träffas af en dubbel stöt.
“Hvad är nu att göra?“ Notariens
matematiska kunskaper räckte ej till att lösa frågan.
Rosell ville han i sitt nya betryck ej anlita,
och utom honom egde han ingen vän.
Grubblande, med sänkt hufvud, gick han framåt på
måfå, när han öfverraskades af en välkänd
röst: “Är herr notarien ute?“ Det var Matilda.
Stackars Wetterqvist, hvilket möte och i
ett sådant ögonblick!
“Ack, fröken Lindfelt, förlåt, jag såg icke!
Jag har just i dag, för första gången under en
vecka, lemnat min kammare!“ framstammade
notarien, instinktmässigt skjutande
pappersrullen, innehållande det olyckliga manuskriptet,
så långt utåt ryggen som möjligt utan fara att
tappa det. “Tillåter fröken att jag gör
sällskap ett litet stycke?“
“Var så god! Notarien kommer väl till oss
i morgon? Mamma har flera gånger undrat...“
“Jag hoppas att jag skall kunna det!“
sade han, endast besvarande Matildas fråga.
Han hade icke vågat skicka Marie med ursäkt,
af fruktan att den tjenstvilliga kunde spela
honom det strecket att tillägga något för egen
räkning.
Sedan de promenerande ytterligare utbytt
några lika förlägna meningar, gingo de
fullkomligt tysta bredvid hvarandra och hunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
