Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var icke bra att någon kom i dag!u
sade grefvinnan litet ängslig. “Jag fruktar att
Ernst icke är i lynne. Men jag ser, det är
vår lagman. Han har väl nu sitt ting på
Len-narsby, då han alltid kommer hit. Det är en
så söt och vänlig gubbe: både Ernst och jag
tycka mycket om honom.“
“Men hvem är den andre?“ frågade
Matilda under en häftig hjertklappning, tviflande
på sina egna ögon och sinnen.
“Jag vet icke ... förmodligen någon vice
häradshöfding eller notarie: gubben har alltid
med sig någon af sina ungherrar. Matilda lilla,
vill du låta tillsäga Ernst att lagman är här!“
Matilda var alltför glad att få en
förevändning att komma ut, ty då den unge
mannen vändt sig om, hade hon ganska tydligt
sett ett ansigte, som hon ännu för lifligt hade
i minnet att kunna misstaga sig på. Men, min
gud, hur hade han kommit hit! Hon erinrade
sig likväl straxt hans omnämda beslut att resa
på ting och fann att ej gerna något kunde
vara lyckligare, än den omständigheten att han
råkat få tjenstgöra inom den domsaga, hvari
det nu tiodubbelt kärare Dagstaholm låg.
Första återseendet satte likväl Matilda i
stort bryderi. “Skall icke tant märka något,“
frågade hon sig sjelf, “och skall Wetterqvist
låta bli att förråda sig? Han rodnar alltid så
mycket!“ Matilda glömde hur ofta hon sjelf
rodnade. Men alla dessa funderingar måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
