Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskap... förlofvad med en fröken!“ Lisas
hufvud var alldeles upp- och nedvändt. uJo,
jag tackar — den högmodiga menniskan,
hvil-ken redan som en fattig notarie visade sig så
stursk, han skulle visst bry sig om mig. sedan
han på så förtrolig fot kommit tillsammans med
grefvar och grefvinnor!“
Lisa kastade sig i ett soffhörn, och för att
lätta sina smärtor, roade hon sig med att slita
sönder sin blondermössa, kasta blommorna
hit och dit och rycka på perlbandet, tilldess
det brast och perlorna rullade omkring golfvet.
Sedan gret hon af harm att, efter så mycket
bryderi och besvär, se sitt rika utsäde förtvina
på hälleberget. Antingen hon nu ginge ut eller
blefve inne, tjenade det till intet: hon
bemärktes på sin höjd af några personer, hvilkas
mindre betydenhet gjorde att deras
uppmärksamhet ej var något, som lönte mödan att
efter-sträfva.
Under detta hennes tillstånd och då
kamrern i sitt hjertas ångest, för att ej vara i
vägen, stultat in i det inre rummet, knackade
det på dörren.
Lisa spratt till, hennes kinder blossade.
“Tänk om det vore han, om han komme för
att erbjuda sig att presentera mig hos grefvens
... gud, så mitt hjerta klappar!“
Det var verkligen Wetterqvist. Men
hvil-ken min, hvilken köld, hvilken förnämhet! Lisa
var alldeles ur koncepterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
