Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag ber om förlåtelse, min fru, är
kamrern hemma?“
Ur stånd att svara, visade Lisa åt inre
rummet. Wetterqvist gick dit. Hon hörde att
han artigt talade med gubben och liqviderade
en gammal skuld samt önskade honom lycka
att dricka helsa ur den berömda källan, men
Lisa hörde honom ej nämna ett ord
hänty-dande på någon fortsättning af deras
bekantskap, och hon hade förstånd nog att inse det
detta besök gjordes blott för att visa att den
nu var bruten.
Besöket blef kort.
“Herr häradsliöfdingen lär vara förlofvad,
hör jag — jag har äran gratulera!“ sade Lisa
med ett spetsigt leende, då Wetterqvist gick
tillbaka.
Ett kallt “jag tackar,“ jemte en stel
bugning, var allt hvad hon erhöll i utbyte.
Nära qväfd af vrede, såg Lisa sin sista
förhoppning att inkomma i den förnäma
kretsen tillintetgjord. Likt en raket flög hon emot
gubben, som tillslöt dörren efter gästen: på
hvem, utom på den stackars äkta mannen,
skulle hon väl utgjuta hela bitterheten af sin
misslyckade uträkning!
Kamrern önskade sig af allt hjerta tillbaka
från “lycksalighetens ö“ ....
“Vi resa i morgon!“ sade Lisa några
dagar senare, då hon, efter att hafva försakat
sitt inkognito för en bal och tvänne soaréer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
