Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten dram i ungskogen.
”Hej, Murre, du är en lycklig mört, du!
Du vet lite, du, Murre, hvad det vill säga att
ha ett hjerta, och ett hjerta, som är skjutet
tvärt igenom dertill. Men jag, jag har sport
sorgen på både den grå och svärta sidan, jag!
Först var hon grå, ja, det var hon, när jag
så smått började misstänka att Lotta ändå
fattat tycke för den långe kusk-räkeln . . men
svart som sot blef hon, då jag i går, så dags
som nu, fick riktigt besked om’et. Hon gick
inte till stallet för inte.. eller hvad menar du,
Murre .. ne:nej men, det hördes nog på talet,
som jag snappade opp.”
Genom denna klagande utgjutelse för Murre
(hans ende förtrogne i kärleksaffärer)
hugsva-lade sig Primus, under det han, med den
trogne vännen vid sin sida, i smått traf
till-ryggalade vagen mellan Dagby och Glanberg,
der Lotta just i dag gjorde besök hos sin
syster, som var i tjenst hos fru von Y.
Det var visserligen en ganska talande
svaghet i Primus’ karakter, att han begaf sig tUl
dens möte, som, efter det samtal, han sjelf
bevittnat, haft honom endast till ro-docka. Men
såsom man vet, har kärleken sina svagheter ..
och Primus ville njuta af den ljufliga hämden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
