Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske något ord, och då skall jag vara qvick
att knyta till med ett annat.”
Handlingen följde beslutet.
Primus skar af vägen på snedden och kom
snart så nära intill den unga fröken, att hon
hastigt spratt till och såg upp.
Men lika snabbt som blixten far genom
luften, lika snabbt for hennes näsduk öfver
kinderna, sopande med sig alla spår efter ’de
nyss fallna tårarna. Derefter sade hon vänligt
till ”Tummeliten”, som prydligt aftog hatten och
siratligt bugade sig:
”Ar du också ute i den vackra aftonen,
Primus! Jag sitter just här och ser på hur
präktig solen är, då hon går ned.”
”Jo, jag lofvar det är syn som duger det,
fröken! Solen är ändå det grannaste vår herre
har skapat. Emot den vill jag inte ge två
styfver för månen och stjernorna: de kunna
allt vara bra för sig, det förstås, och på en
spökmörk qväll ber en dem nog i all
ödmjukhet vara välkomna, men de ha ingen värme
och glädje i sig som solen.”
”Och glädjen och värmen tycker du om,
Primus ?”
”Hvem gör inte det, fröken! Fast det var
så sant: jäg såg ju nyss på stund att inte
alla äro begifna på värme”. .. och Primus
satte på sig denna småsluga min, som
öfver-satt i ord lyder så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
