Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en lätt helsning och en liten synbar
tvekan tog han sin plats i soffan bredvid Edith.
Utan att säga något, drog han hennes
sybord till sig och började långsamt, men med
stor behändighet, att uppknyta en bundt
sand-perlor, hvilka, innan Edith, som sjelf var
något tankspridd, hunnit anhålla om deras
försköning, huller om buller lågo omrörda i ett
litet kristallfat, som just stod tillreds.
”Men grefven gör mig ju ett oändligt
besvär!” sade Edith med en ton ej alldeles fri
från harmsenhet. ”Hur skall jag nu få reda
på hvarje slag?”
”Förlåt, förlåt.. Jag skall skilja dem sedan.”
”Jo, det blir lätt!”
”Ar det ej roligt att se huru muntra och
sjelfständiga de rulla om hvarandra .. tänk så
tråkigt de stackarne ha att alltid vara
uppträdda på trådar!”
”Hvarför skulle vi beklaga dem, som icke
ha det sämre än vi sjelfva?” skämtade Edith.
Men under skämtet doldes illa en kall bitterhet.
”Vi sjelfva?” upprepade grefven.
”Ja, äro vi ej samtligen uppträdda på
formernas trådar, der vi röra oss mödosamt nog?”
”Det är likväl, om vi skola se saken från
den sidan, bättre att bo trångt inom formernas
område än rymligt utomkring detsamma.
Fröken Edith skulle icke finna sig lyckligare i
det stora fria tomrummet, der man råkar i fara
att tappa bort sig sjelf”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
