Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och nyss,” svarade Edith, ”prisade
grefven perlornas frihet!”
”Ja, på tallriken: deras frihet är begränsad.”
”Åb, för en sådan frihet ger jag icke
mycket .. . Men se, nu emancipera de sig och
sväfva ut i det oändliga!” tilläde hon med ett
hjertligt skratt, då grefven i detsamma
besin-ningslöst släppte tallriken, hvarvid alla perlorna
rullade utåt golfvet.
Men när Edith nu kastade en blick på
gästen, var hon knappt i stånd att återhålla
ett utrop af bestörtning: så förändradt var hans
utseende.
Grefven hade blifvit i den grad blek, att det
ville synas som hvarenda blodsdroppe lemnat
honom, och medan en inre skakning satte hans
lemmar i dallring, uttryckte hans ansigte ett
så djupt och plågsamt lidande, att Edith
under ett oändligt intresse och med det varmaste
deltagande väntade att han skulle förklara Stg.
Men han bibehöll samma tystnad, tills de’
underbara rysningarna saktade sig och hans
hufvud maktlöst nedsjönk på bröstet, från
hvilket en suck af det djupaste omfång då
arbetade sig fram.
”För guds skull, min bäste grefve, tala till
mig.. . skall jag skaffa någonting, skall jag
låta hämta Nilman?”
Edith kände sig helt orolig öfver att vara
ensam med den besynnerlige gästen.
”Kalla ingen, det går straxt öfver,” svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
