Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lågt.. ”gör mig blott en mild
barmhertig-hetstjenst!”
”Gerna, men hvilken?”
”Håll min hand i er.. . 0, tack, tusen
tack, ni är alltför god!”
”Och grefven blir bättre nu?”
”Det är märkligt!” tilläde han mera till
sig sjelf än till henne.. ”Gud, det är
undrans-värdt: skulle du väl tillåtit att jag ändtligen
fann en hugsvalelse... Hur ädelt”, tilläde han,
höjande sin blick mot Edith, ”måtte ej ert
hjerta vara, då den känsla, som derutur
utströmmar, lindrar mina plågor vid ert blotta
vidrörande!”
Edith såg honom med en forskande blick
in i ögat.
Der röjdes ingen förvirring, men en
blandning af smärta och himmelsk glädje.
Och så upptagna voro Ediths alla sinnen
af grefven och hans beteende att, först då hon
såg honom med den fria handen göra en
vänlig, men tydligt afvisande rörelse åt dörren,
äfven hon såg dit.
Hon varseblef Helmer, som med ett uttryck
af undran betraktade hennes förtroliga ställning
till grefven, men också genast på dennes vink
drog sig tillbaka.
”Herr Helmer,” ropade Edith utan all
be-, sinning, ”ett ögonblick jag ber! Ni ser ju att
grefven är sjuk .. . kalla hit hans
kammar-tjenare!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
