Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gud vet när det blir!” sade hennes nåd
med en djup suck öfver det oändliga bråk,
hon redan tyckt sig ha haft. Nu berättades
anledningen till Helmers frånvaro, varierad med
åtskilliga jeremiader, ty ehuru hans
underordnade voro ganska bra, var dock Helmer
huf-vudstyret för allt, både hvad bruket och
gården beträffade, och, med ett ord: han var
oersättlig.
”Herre gud,” utbrast ryttmästaren i en ny
ton, der det förståndigaste förstånd parade sig
med det all varligaste allvar, ”om jag kan vara
nådig tant till någon tjenst under denna
vakans, så befall blott öfver mig! Jag vet icke
något roligare än att tjena mina vänner>..
Som jag i alla fall har ingenting att göra och,
om jag sjelf skall säga det, verkligen eger
någon bekantskap med gången af sakerna
såväl vid ett större landtbruk som en
bruksrörelse, så begär jag ingenting bättre än att
tills vidare få passera som min vördade tants
vice intendent.”
Hofrättsrådinnan, som aldrig kunnat vänta
sig ett dylikt anbud, krusade emot det bästa
hon förmådde.
Hon fruktade att det skulle bära till skogs
att göra ryttmästaren till en medlem af huset,
medan grefven funnes på Dagby .. och som
grefven var ärnad till måg och ryttmästaren
ej påräknad såsom annat än en treflig
sällskapsman, så måste han uppoffras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
