Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het med lyckönskningen!” sade Edith, i det hon
uppstod och under en spefull rörelse
framsträckte sin hand. ”Jag sade ju redan i går,
då kusin Abbe behagade likna mitt hjerta vid
ett regalt pastorat, att pastoratet var
bortgif-vet.”
”Sade du ryttmästaren det i går?” frågade
grefven med ögonen tindrande af en der
aldrig sedd stolthet.
Edith befriades från ett svar, hvilket hon
ändå troligen icke skulle egt fattning att gifva,
ty mera än dessa första sekunder behöfde
ryttmästaren ej för att åter blifva kusin Abbe,
och aldrig hade han på någon sällskapsteater
bättre utfört sin roll än nu, då han i stället
för lyckönskan citerade Friskyttens sista ord:
“Du, Samiel, redan här?
Så du ditt löfte trogen är!
Ditt byte tag... jag trotsar mina öden.
Mig atgrund fattar... ve mig!“
Och för mera effekts skull sjönk
ryttmästaren stendöd ned i den närstående
gung-stolen.
Applåderna från tébordet hade ännu ej
upphört, då, alldeles som på teatern, dörren
åter gick upp.
Men denna gång blef det ej fråga om
skämt.
Hofrättsrådinnan, som numera fullkomligt
ville glömma Helmers så kallade djerfhet och
dessutom, i trots för sitt eget kalla sinne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
