Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tala då!”
”Var det ej. .. raen nej, jag tror icke att
jag bör fråga dig detta . . jag fruktar att jag
kan komma att ångra det.”
”Jag vill då icke öfvertala dig!” sade Edith
sakta och med en dunkel aning.
”Men om jag åter icke frågar, huru skall
jag då kunna bli lugnad .. nej, jag måste vara
uppriktig . . . Var det ej, den stund då jag i
stum bön knäböjde inför dig, ditt medlidande
som gaf mig det tysta svaret på min fråga?
Och var det ej blott stoltheten som sedan
befallde dig att icke återtaga hvad du en gång
lofvat?”
”Nej, visst icke stoltheten, o, långt derifrån!
Jag hvarken hyste eller hyser någon önskan
att det passerade skulle vara oskedt, detta
bedyrar jag dig heligt.”
”Du svarar blott på sista delen af min
tanke!” sade han med en smärtsam ryckning
i sina läppar. ”0, hvarföre behöll jag ej hellre
tviflet?”
”Om du behållit tviflet, så hade du ju ej
fått någon visshet!” svarade Edith, väl med
en högre färg, men också med en öppen blick
i sin älskares ögon, ty här kunde hon tala
öppet.
”Hvilken visshet, hvilken?”
”Den, att, innan du sände mig din stumma
bön, mitt beslut var fattadt.. Jag tror nästan”,
tilläde hon med ett småleende, som gjorde ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
