Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom yr i både bufvudet och hjertat, ”att jag
litet uppmuntrade dig, åtminstone så mycket
min blygsamhet tillät det.”
”Åh, det var. . det var då ingen villa?”
frågade han häftigt. ”Kanhända — dina ord
göra mig förmäten — drömde jag ej heller en
viss morgon, jag menar morgonen efter .. .”
”Nu fruktar jag verkligen att du drifver
din nyfikenhet litet för långt, min vän!”
svarade Edith med ett svagt försök till skämt.
”Jag tror icke, noga räknadt, att du har
rättighet att efterfråga något, som passerat före
den 10 november.”
”Förlåt, förlåt mig, men mitt hufvud
svindlar vid det du tillåtit mig ana, och dock
säger mig mitt förnuft och en känsla, som ej
låter besticka sig, att min sällhet ej kan vara
så omätlig... Du måste lofva mig att en gång
i framtiden redogöra för de motiver, som ledt
ditt hjerta! Får jag vänta det?”
”Ja, längre fram skall jag vara fullt öppen
mot dig, gode Herman, men låt dig nu nöjas
med den trofasta försäkran, att din lycka är
mig dyrbarare än allt annat!”
”Och på denna försäkran bygger jag min
framtid. I framtiden ligger för mig allt. Det
förflutnas hemska mörker skall ej mer kunna
nå mig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
