Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg du den der blicken af Edith? Den var
vacker och kunde verkligen kallas uppmuntrande.
Han ler, han söker öfvervinna sin rörelse .. nu
går det ju superbt. . . Här ha vi värd och
värdinna och presentation, ämabla nigningar
och styfva bugningar... och nu gudskelof är
hamnen hunnen bakom skön Imogenes stol:
med kakelugnen till fond passar den platsen
förträffligt. . Jag skall just gå och helsa på
Edith för att riktigt få se honom.”
Men innan den lilla fröken med snabba
tungan hunnit utföra denna manöver, stod
redan en annan person vid Ediths sida.
Det var ryttmästaren.
Såsom ett bevis på att mannen med alla
titlarne och alla talangerna icke alltid kunde
befalla öfver sin ryktbara mångsidighet, se vl
honom nu (han, som med så mycken lätthet
antog alla roller) slätt nog kunna spela sin
egen, ja, så slätt att han behöfde flera
sekunder, innan han förmådde frambringa en
ordfattig lyckönskan till nöjet att återse fröken
Sternfelt.
För den, hvilken förstod ryttmästarens
karakter, var det lätt att se det han blifvit långt
djupare och allvarsammare sårad i hjertat än
man ville föreställa sig att en man af hans
lynne kunde bli. Men det led ej tvifvel att
han, blott han kom sig riktigt för, ärnade dölja
såret under arlekins-kåpan, ty han skulle ha
blifvit otröstlig, ifall någon trott om honom att
En nyckfull qvinna. 1. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
