Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0, Edith, livad säger du!” utbrast han
med en ton af bittraste smärta. ”Du vill
antyda att jag åter står under inflytelsen af.. .
af min sinnessjukdom. Huru kunde du ha
hjerta härtill. Men du har orätt. Om du, det
gud förbjude, finge se mig, då jag vore
verkligen sjuk, skulle du förstå att jag nn är
fullkomligt frisk. Dessa små-åkommor, som
tillhöra kroppen, betyda intet.”
”För guds skull, Herman, blif ej så häftig!
Jag menade blott att du borde söka utrota
den lilla sjukligheten i lynnet. Låt oss försöka
frisk luft, rörelse och litet sällskap emellanåt!”
”Ah, tala icke om det!”
”Men när vi firat vårt bröllop” (Edith kunde
ej qväfva en inre rysning), ”när vi lemnat
Dagby och anträdt våra resor, måste du icke
då vara ute och jemt möta nya föremål?”
”Det är helt annorlunda. Vid anblicken
af naturscener plågas icke ögat, icke örat:
tvärtom ge de själen nytt lif, hvaremot allt
annat tröttar anden.”
”Men säg, kunna vi beständigt lefva
om-gifna endast af naturscener? Skola städerna,
menniskorna och det rörliga lifvet vara endast
en saga för oss? Du talade mycket olika i
förgår-eftermiddag, då du beslöt dig för den
lilla utflygten till Ramsvik.”
”Jag gjorde så, men . .. Stackars unga,
sköna qvinna,” tilläde han med smältande ton,
”jag har väl lofvat’ att din makes famn icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
