Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
409
Grannarna omkring Dagby täflade med och
öf-verträflade hvarandra i tillställningar af alla slag.
Och huru gjorde nu Edith?
Såsom Helmer spått: hon tog sin skada
igen för de tvänne månader, hon helgat åt
sina pligter.
Ediths båda sanna vänner, farbror Janne
och Helmer, voro frånvarande, och allt
svagare ljödo varningarne från hennes goda genier.
Förtrollningen, i hvilken hon en tid lyckats
lefva, var bruten.
Hon törstade efter nöjen, icke derföre att
de roade henne, utan derföre att i den
brusande hvirfveln hennes tärande oro aggade
mindre. Hon förmådde ej utbyta sällskapslifvets
buller mot den nedslående sammanvaron med
fästmannen, då hon måste afhöra hans ömma
förebråelser öfver hennes förändring, jemte de
nu verkligen afskydda anspelningarna på deras
stundande äktenskap, till hvilket han i sina
tankar ännu syntes fly med hopp.
Icke en enda gång under trenne långa
veckor satte Edith sin korsdragande riddare
(och det var han nu verkligen) på det
prof-vet, att få visa sitt hjertas fulla tacksamhet
för något bevisadt ynnestprof... nej, hon
vårdade sig icke ens att märka det ett nästan
ödmjukt tålamod trädt i den flyktiga
otålighetens ställe.
Den förtviflade kampen hade åter begynt
i hennes inre, och emedan illusionen om hennes
En nyckfull qvinna. 1. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
