Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka upphört och hon sjelf led häftigt, var
hon ej längre god... Under inflytelsen af
passion och storm (hennes vilda längtan efter
Helmer förbittrade hennes sinne) gaf hon
heller icke akt på grefve Hermans allt mer och
mer aftynande utseende: hon hörde endast
ljudet af en monoton röst, som pinade hennes
öra, då han framhviskade sina feberfantasier.
”0,” tilläde han stundom, ”om du blott
hörde mig med din själs öron, älskade, då
skulle det bli bättre för oss båda... men, o,
ve, du hör mig ej!”
”Det är ju bra, mycket bra!” kunde hon
svara, men dervid likväl se på honom med
denna främmande, innehållslösa blick, som
förtäljde att hon uppfångat blott de döda orden.
Krampaktigt pressade grefven då sina
läppar mot fästmöns hand .. tills hon antingen
steg upp och gick, utan att säga något, eller
ock likgiltigt yttrade: ”Lugna dig, käre
Herman.. det der svärmeriet är riktigt tråkigt!”
Mer än en gång ärnade hofrättsrådinnan
i sitt bekymmer skrifva till farbror Janne och
be honom för guds skull återvända innan
han började sin vandring norr ut, men hennes
olyckliga stolthet förbjöd henne att erkänna,
det hela detta arrangemang, som hon sjelf
från början uttänkt och icke längesedan så
högt lofordade, nu alldeles gick på tok . . .
nej, detta kunde hon icke, åtminstone icke
ännu..........
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
