Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råkat i detta olyckliga och tröstlösa tillstånd,
om han ej förut i tvänne månader blifvit
invaggad i den förhoppningen, att hans sällhet
skulle vara evig. Jag, hans tjenare, har
ingen rätt att fråga fröken hvarför fröken da
i sin godhet och sina uppoffringar gick till en
sådan höjd, att saknaden för honom måste
fördubblas, när allt detta tog slut. Men hvad
icke jag vågar fråga, skall han, som eger rätt
att fordra räkenskap af alla, åtaga sig.”
”Nilman går verkligen så långt som en
trogen tjenare, hvilken på samma gång är sin
herres uppriktige vän, i sitt nit kan gå. Och
det är den ursäkt Nilman bar i sin mångåriga
och ömma vård om grefven som gör att jag
ej vill räkna på denna frihet, hvilken annars
kunde synas utom behörighetens gränser.”
Nilman bugade sig stelt, liksom han ej
behöft detta öfverseende. Derpå sade han, i
det han långsamt vände sig mot dörren:
”Fröken lofvar då ingenting?”
En stolt och befallande blick af Edith
af-bröt allt vidare samtal.
Kammartjenaren gick, men hans sista blick
föll dyster och förebrående på den, som hans
herre i sin olyckliga fantasi kallade sin
lef-nads skyddsengel.
Men Nilmans bemödande hade varit långt
ifrån utan verkan. Det var med möda Ediths
stolthet höll henne uppe till slut.
Så snart han tillstängt dörren, kastade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
