Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helmer, alltifrån den olyckliga morgonen efter
sin hemkomst, fått en viss makt äfven öfver
inrikesangelägenheterna. Hofrättsrådinnan fann
sig väl vid hans fasta och sansade lugn, hans
sätt att ”styra till” och emottog genom honom
flera intryck, bland andra det, att icke
uppmuntra ryttmästarens förtrolighet, ty det vore
i alla fall bäst att bibehålla familjens
hemligheter så mycket som möjligt inom väggarna.
Då ryttmästaren märkte att ingenting för
närvarande stod att vinna, drog han sig
tillbaka, men för framtidens skull flödade hans
läppar af de vackraste tal om
hofrättsrådin-nans utmärkta styrka, värdighet i sorgen och
exemplariska tålamod med den sjuke grefven.
Han höll, med ett ord, liksom en sköld
framför det sternfeltska huset, så att förtalet ej skulle
fara alltför illa dermed, och klok var
ryttmästaren: på detta sätt verkade han mera för
sin framtid, än om han haft sjelfva Helmers
förtroendepost. Mamsell Octavie, som ännu
stod i beröring med verlden, satte
ryttmästarens förtjenster i den klaraste dag, ty
ryttmästaren hade förstått vinna hennes ”protektion”.
Man var nu vid slutet af februari.
Månen stod i fullt ny och belyste med sin
hvita glans det snötäcke, som hvilade öfver
Dagby gård, de tusen gnistrande isperlor, som
lågo och dallrade på de aflöfvade popplarnes
grenar och de tusen sinom tusen fantastiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
