Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett nu flög en förfärlig tanke genom
hennes beängslade själ.
”Det är han ... Han har plötsligt fått
något anfall och smugit sig ut... Hvad vill
han?”
Nästa ögonblick sprang hon ur sängen,
kastade en schal öfver nattdrägten och
uppnådde dörren, hvars regel hon sköt för, just
i samma sekund som en hand utifrån famlade
på låset.
”Jaså,” sade grefve Hermans röst, men
den klingade med ett annat ljud, än den
plägade ha . . ”hon har icke väntat mig!” Han
vände tydligt om och gick några steg
framåt, men stannade snart åter.
Skälfvande lutade sig Edith ned till
nyckelhålet.
Vid det hon såg hade hon velat skrika
till, men skrämseln förlamade hennes tunga.
Hennes trolofvade, insvept endast i det
långa lakanet, som släpade efter honom och
snärjde sig i de här och hvar stående
stolarna, visade sjg nu från sidan. Månen föll
med utomordentlig klarhet på hans ansigte,
hvilket syntes lika hvitt som lakanet. Med
ena handen höll han ihop den vida manteln,
i den andra, som han hade dolt under lakanet
(ty han syntes frysa) bar han synbart något,
som Edith dock ej kunde urskilja.
Sedan han ett par minuter besinnat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
