Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg han åter fram till dörren och klappade
sakta tre slag.
Men då intet svar följde, hördes han med.
dof och hånfull ton recitera en gammal ballad,
under det han klappade allt högre:
»Ar fastmön rädd ... se, månen klar!
Halloh — de dödas ridt är snar.
Är fästmön rädd för döda?»
”Jesus Kristus!” stammade Edith i
döds-qval innanföre.
”Ha, du hör, du är vaken! Låt upp, det
är jag ... Min gångare står sadlad, jag
lyfter dig på dess länd och vi fara af.. men
fort, innan hanen gal...
Halloh . . de dödas ridt är snar.
Är fåstmön rädd for döda?»
”Herman” (hon bemödade sig att återkalla
sina donmande lifsandar), ”är det du eller...”
”Tyst, känner du ej din brudgums
vålnad . .. Men hu hu hu, så jag fryser.. släpp
mig in i den varma kammaren!”
”0, för guds barmhertighet, gå tillbaka. . .
Ingen hör mig .. jag kan ej ropa. . och har
ingen utgång!”
”Nej, ingen annan utgång än till min famn:
men oroa dig ej för honom, den andre dåren,
som inbillade sig att du var hans brud! Jag
vill nu icke längre pina honom. Jag har med
mig något, som skall sluta hans eländiga lif,
och i döden är all täflan slut: der är du en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
