Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken var dock den, att Edith, sjukrummet
och allt det der på ett ytterst obehagligt sätt
återkallade minnet af scener, dem
hofrätts-rådinnan fann det vara hennes pligt att söka
glömma.
Ingen må dock tro henne så vidunderligt
känslolös, att hon häruti lyckades.
Nej, för hvarje hopplös rapport, som ingick
från hospitals-läkaren och Nilman (med hvilka
Helmer å hennes vägnar brefvexlade), kom hon
alltid i en skakning, som för flera timmar, ja,
stundom dagar, gjorde henne otillgänglig för
alla. Endast farbror Janne fick ana att hon
ej egde det lugn hon visade.
Näst farbror var Helmer den person, för
hvilken hon minst förställde sig. Den trygga,
enkla värdigheten i Helmers eget väsende,
hans stora, ja, utomordentliga förmåga att lägga
band på sig under denna tid, som mer än
en gång satte hans sjelfvälde på prof. . detta,
som så sympatiserade med hofrättsrådinnans
egna stolta känslor, orsakade i förening med
den verksamma vänskap, han visade, ett
förhållande, hvilket beständigt allt mer och mer
närmade sig till full förtrolighet...................
Så snart Edith kunde sitta uppe och hålla
en penna, skref hon sjelf till Nilman, och
detta bref förrådde en så djup sorg, ett så
gränslöst deltagande för grefvens tillstånd, att
Nilman, hvilken så starkt anklagat henne, ej
kunde göra sig så hård som han föresatt sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
