Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han förmådde olyckligtvis icke meddela henne
någon tröst, men han kunde säga henne alt
han natt och dag vakade öfver sin älskade
husbonde och att han gerna efterkomme
hennes önskan, att direkte brefvexla med henne.
Men förslaget om ett besök hos grefven (det
hon för sig sjelf beslutat) afrådde han, liksom
läkaren, på det bestämdaste.
Detta nedslog helt och hållet den smula
mod, som åter ville börja lefva inom Edith.
”Jag måste ha ett muntligt budskap!” sade
hon slutligen till sin mor och farbror Janne.
”Ack, bed Helmer fara dit, mamma!”
”Kära barn, han har ju redan varit der
en gång, men hvartill gagnade det: den
stackars Herman kände ju icke ens igen honom.”
”Ja, men han får se honom ändå. Han
får af Nilman och dokfbrn höra ett och annat,
som de ej kommit ihåg att skrifva om. Kunde
han blott komma till Paris under sin gamle
läkares vård!”
”Nåväl, må Helmer resa!”
Och Helmer reste.
Han hade ej fått taga afsked af Edith:
hennes grannlagenhet förbjöd henne det.
Men då han kom tillbaka, satt hon uppe
i biblioteket, och han fick för första
gången återse henne efter den minnesrika natten.
Dock: i detta ögonblick kunde.de hafva
mötts ensamma utan att Ediths blyga känsla
blifvit sårad, så upptagna voro bådas sinnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
