Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes af hvad hon skulle få höra, hans af
hvad han skulle meddela.
Under början af den vecka, Helmer stannat
hos grefven, hade denne ingenting förrådt, som
kunnat gifva stöd åt ens den ringaste
förhoppning, men då Helmer om aftonen upptog
sin medförda fiol och började spela dessa
samma melodier, som tjusat grefven, då ban
ansåg sig lik Saul, började han lyssna med
begärlighet. En stråle af ljus trängde genom
vansinnets mörker fram i hans ögon, och med
sitt obeskrifligt milda leende sade han en gång
till Nilman:
”Hör du: David har återkommit!”
Vid dessa ord kastade sig den trogne
tjenaren på knä och gret som ett barn.
”Stackars Nilman!” sade den sjuke.
Men straxt derefter voro både David och
Nilman glömda. Ljusstrålen slocknade på nytt.
Försöken repeterades hvarje dag och gåfvo
alltid en, om än ovaraktig, belöning. Och då
Helmer reste (grefve Herman hade då mer än
två månader lefvat i sin natt), förklarade
läkaren, att han nästan tordes ansvara för att
grefven under sommaren skulle ha återvunnit
så pass sinnesredighet, att man kunde våga
föra honom till Paris.
Dessa tidningar lifvade Edith. Herman var
nu såsom, brudgum död för henne, men
såsom en evigt dyrbar vän kände hon sig dock
med honom evigt förbunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
