Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kan erinra mig ha sett någon, som haft
ett bättre och manligare utseende än Helmer.
Ja, jag tror till och med att han vuxit till
sig . . hvad säger du, Edith?”
”Jo, mamma, jag tycker att han rider
nästan lika väl som lord Clinton.”
”Jaså,” svarade hofrättsrådinnan, som i
hastigheten icke gaf akt på den lätta piken,
”hans lordskap hade ändå någon förtjenst. .
nå nå, flera tör han få med tiden, då du i
tankarna roar dig med dina minnen.”
Men snart var Helmer så nära vagnen att
näsduksviftningen upphörde, och nu sprang han
af hästen och ilade, varm, strålande, begjuten
af kärlekens och glädjens lågor, till
bofrätts-rådinnan, för hvilken han bugade nästan ända
ned till jorden, förklarande sin och hela
godsets förtjusning vid att återse henne frisk och
välbehållen.
”Gudskelof,” svarade hennes nåd, ”att jag
är så välkommen som jag ser att jag är och
att. . .” Helmer hörde ej ett ord. Andtligen,
efter att ha helsat fröken Olga, fick han svänga
om till andra sidan af vagnen.
Hvad hade han ej nu velat gifva för att
kunna tala till Edith! Men det var omöjligt.
Ett enda ögonkast på hennes sköna, ljufva
ansigte och ett annat på den lilla blå
saimnets-dynan, som låg under hennes ena arm, betog
honom andedrägten, och i sin förvirring fattade
han mamsell Octavies hand, den han tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
