Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu, nu uppstod ett spöke värre än
det hamletska: en kärlek, som ryttmästaren
icke velat eller kunnat tro på, och likväl
nödgades han, vid det hans ögon intygade, tillstå
att det ej var blott en fantasi som lefde inom
Edith. Nej, kärlek, vansinnig, stormande
kärlek var det, och ehuru ryttmästaren vid denna
öfvertygelse ordentligt rasade, så prisade han
sig dock lycklig, som alltid ställt sig så
välbetänkt, att hans hyllning i nödfall kunde gälla
Olga.
Men för missräkningen, att nödgas dyrka
endast penningen i den stackars Olgas person,
skulle hon, ur hvars bojor han ej kunde lösa
sig, få dyrt plikta.
”Min nådiga tant,” hette det, under det en
vördnadsfull kyss på den nådiga tantens hand
fyllde den nödvändiga pausen, ”jag vet knappt
om jag vågar uttrycka mitt varma deltagande
i tants bittra bekymmer, men det vet jag att
ingen kan deraf vara mera smärtad än jag,
som sett den exemplariska resignation,
hvarmed tant nödgades offra sin älsklings-idé med
den älskvärde lord Clinton.”
”Hvad menar Abbe?” Hennes nåd gjorde
stora ögon: ännu var hon i sitt välgörande
mörker.
”Tants fråga sätter mig i förlägenhet..
skulle jag hafva begått den oförlåtliga
förseelsen att tala om en sak, som . . som .. ännu
är min vördade tant obekant, medan den ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
