Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först slogs han af en djup, oemotståndlig
rörelse vid detta så öppna, oväntade och
lidelsefulla språk, vid det bländande i den tanken:
”Så förmår denna stolta qvinna förödmjuka sig
för att godtgöra en förvillelse, så ädelt och
stort kan hon handla, ehuru jag, om jag ock
icke förmått hålla tillbaka hvarje blick och
åtbörd, som kunnat förråda mig, likväl visat att
jag velat detta . . . Men” — här kastade sig
hastigt hans tanke åt ett annat håll — ”hon såg
klart mitt bemödande att undfly henne. Var
det då hon, den rena unga flickan, som skulle
afhända sig sitt köns skönaste prydnad,
blygsamheten, för att uppmuntra sin älskare! Skulle
hon väl hafva gjort det, om en upphöjdare
känsla än en vild passion, flyktig som alla
hennes intryck, haft ett rum jemte denna? Och
framför allt, skulle hon hafva gjort det, om
denne älskare af henne varit ansedd som full
j em like ? Nej, hon kunde bjuda sig endast till
en man, hvilken hon satte så lågt, att hennes
blygsamhet ej ens sårades af den upp- och
nedvända ordningen.”
Efter dessa bittra réflexioner, till hvilka
Helmer drefs af sin ånyo sårade stolthet, var
det temligen gifvet, att han ej skulle komma
att återge den roll, Edith redan utsett åt honom.
Häpnad, undran, blygsel, ånger och
slutligen förtviflan — se der de rörelser, som
skiftesvis målade sig på Ediths ansigte, medan
hon följde de olika uttrycken i Helmers. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
