Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvekan hade redan talat tillräckligt, och så
förnedrad förekom hon sig i sina egna ögon,
så bittert förödmjukad, att hon velat bedja
träden falla öfver henne och skyla henne.
Framför allt hade hon velat fly, om hon egt
krafter dertill, men hennes skakning var så
mäktig, att hon ej egde någon makt öfver kroppen.
Det ljus, hvaruti hon nu såg sin egen
handling, tillintetgjorde henne helt och hållet.
”Fröken Edith,” sade slutligen Helmer, i
det han, kämpande med tusen olika intryck,
satte sig bredvid henne, ”förlåt, om min
tystnad .. .”
”Det behöfs ingenting mer!” svarade hon,
och den ädla och allvarliga åtbörd, hon
der-vid gjorde med handen, vittnade om en
återvändande sjelfkänsla. ”Jag tager Gud till vittne
att, om jag en enda gång anat att min
handling kunnat blifva vägd på en annan vågskål
än den, hvarpå jag sjelf vägde den, jag hellre
velat.. . Men”, tilläde hon, häftigt afbrytande
sig, icke tänkande på hvad hon förrådde,
”hvilket grymt öde var ej också detta: jag
flyr från allén, dit jag först ärnat mig .. flyr,
kufvad af den tanken att mitt uppsåt (det jag
dock nyss, såsom det ädlaste, triumferat öfver)
skulle läsas i mitt ansigte .. flyr hit och ..
tror på en försyn!”
Denna sista bekännelse, i hvilken låg en
så skär och blyg färgton, en så rörande
förebråelse, besegrade intill sista skymten af Hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
