Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mers bitterhet. Hade bau ej sjelf sett henne
flyende, sett henne andlös nedstörta på detta
ställe, dit hon trodde att Gud ledt hennes
omedvetna steg!
”Dyra fröken Edith,” sade han med djup
och öm röst, ”jag var orättvis, mer än
orättvis . . en fattig, men stolt man blir det emot
sin vilja, emedan han är misstrogen, till och
med i frågan om sin lycka. Men om” — han
slöt hastigt den unga qvinnans hand, nu
darrande som ett asplöf, i sin, medan hans ögon
sänkte sig djupt i hennes — ”om jag vågade
förlita mig på att denna lycka vore något mera
än ett försvinnande irrbloss, då skulle jag säga
till dig, dig, som jag i tvänne år tillbedt:
Emottag det rum i mitt bjerta, som ai ingen
förut varit ohelgadt, och endast min
tacksamhet skall kunna jemföras med min sällhet!”
Ediths ansigte, lågande af rodnad och
heliga tårar, var sänkt mot hennes ena hand.
Hon ville tala, men sällheten följde så häftigt
på den förfärliga smärtan, att den, vibrerande
genom hvarje nerv, beröfvade henne förmågan
till allt, utom att känna.
Fattad af fruktan att Edith skulle offra
sitt hjerta och bägges sällhet för att vinna den
enda upprättelse, hon kanske nu ville hafva,
betraktade henne Helmer några ögonblick
under stigande ångest. Och då intet svar kom,
sade han slutligen sakta och sorgset:
”Således en ny villa?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
