Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke bar sin like, är det hos sin älskare
hon bönfaller om förlåtelse!”
”Och hon har skäl dertill,” svarade Helmer
med en ton, som midt i tumultet af
hofrätts-rådinnans kränkta och retade känslor bjöd
aktning, ”ty genom denna öfverlagda plan
har hon lika mycket förorättat sin älskare som
sin mor. Jag hade hennes heliga löfte att ej
företaga något, och jag vågar bedyra att den
smärta, jag erfar vid allt detta, är lika djup
som hennes nåds. Ediths heder var mig
dyrbarare än hennes egande, och jag skall aldrig
upphöra att förebrå mig det jag gaf vika för
ett ögonblicks svaghet.”
”Detta språk, herr Helmer,” sade
hofrätts-rådinnan, som, under det han talade, återfick
ett sken af sans och besinning, ”är värdigt.
Gå nu .. vanliga vägen förstås! Ni skall i
morgon ha mitt slutliga svar . . Mamsell Octavie,
lys ut förvaltaren!”
Helmer bugade sig vördnadsfullt och
lem-nade rummet utan att kasta ens en blick på
Edith.
Det var en förfärlig ansträngning i detta
mod: han kunde genom själens ögon skönja
den förtviflade blick, hon sände efter honom,
men han kände att denna stränghet nu för
henne skulle vara gagneligare än hans
svaghet, och just för hennes skull segrade han
öfver denna svaghet, som i sista sekunden
ville vända hans ögon åt den ångestfulla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
