Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tycker att det är rätt agreabelt att bli
tillbedd... Men hvad ser du då så ifrigt efter
i fönstret, min vän?”
”Förtjuserska, jag ritar ditt namn på rutan!”
Mamsell Octavie, som i detsamma äfven
såg åt fönstret, fick se hvad ryttmästaren
i sjelfva verket roade sig med.
Det var just ingenting nytt: han qväfde
en ofantlig gäspning.
20.
Gnistan har fattat eld. Allvarsamma
följder.
Våren hade redan grönklädt ängar och
skogar, göken och lärkan hade låtit höra sig
i Lärkholmens lunder och nu lät äfven farbror
Janne höra de fruktade orden:
”Seså, barn, det är tid för gubben till
uppbrott! Och då jag nu lemnar er, har jag
blott en önskan, den nämligen, att, då jag
nästa jul återkommer, jag måtte finna er lika
starka i kärleken och förtroendet till
hvarandra som jag fann er, då jag kom hit. . .”
”. . . och som farbror finner oss nu, då
^-Jarbror lemnar oss!” inföll Helmer.
*”Ja ha . . ja visst . . . det begrips.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
