Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han trädde in, stod Edith, som nu
glömt allt annat än tanken på återseendet, vid
dörren så ödmjuk, så vacker, så outsägligt
förförisk i sin täcka hvita aftondrägt, att Helmer
behöfde hela sin styrka för att kunna visa en
likgiltighet, som var långt ifrån hans hjerta.
Men för framtidens skull borde hon ej finna
segern för lätt. Hon hade felat, och hon [-måste-] {+må-
ste+} lära känna att hon så gjort.
”Ernst, jag har varit i dödlig oro.”
”Huru så?”
”För det du gått bort på detta sätt. Om
du ville rätt se på mig, Ernst” (men han var
ej angelägen härom), ”så skulle du finna huru
mycket jag lidit.”
”Du hade bort lägga dig, min vän! Icke
skall du oroa ’ dig, om jag råkar att dröja
borta ett par timmar.”
”Icke annars, men nu, då du var upprörd,
då du var missnöjd med mig, då du hade
skäl att vara missnöjd.”
”Låt oss ej mera tala om denna sak, Edith!
o # #
Åtminstone vill jag göra mitt bästa att glömma
den.”
”Men glömmer du också af hjertat, Ernst?”
”Vi skola hoppas att jag med tiden
förmår det.”
”Hvad., med tiden F utropade Edith häftigt.
”Det skulle ju bli ett slags uppehåll i dina
känslor, om du tänker så .. älskar du mig ej
lika mycket som för sex timmar sedan?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
