Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barmhertighet om upplysning i det mörker, som
omtöcknade henne.
Men hon visste åtminstone hvaruti detta
mörker bestod, ty under det hon gråtande
ropade Ernsts namn, under det hon öfverhöljde
hans porträtt, som hon ofta tog ned till sig,
med heta kyssar och ännu kämpade mellan
kärleken till sin make och en annan känsla,
hvars hemliga, men starka välde syntes vilja
tillrycka sig segern, utbrast hon tusen gånger
i dessa ord:
”Nej, jag kan det icke, det blefve min död. .
Men detta lif blir också min död, ty så som
det varit blir det aldrig mer . . o aldrig!”
Grosshandlare Mörnburg såg naturligtvis
ingenting af allt det, som tilldrog sig omkring
honom. Han förblef sig alltid lik: artig,
vän-skapsfull och underhållande .. ingenting
tycktes störa honom i hans platoniska galanteri för
Edith, och ingenting tycktes heller störa det
behagliga lugnet i hans fredliga vanor vid jagt,
fiske, studier och de skäligen regelmässiga
besöken hos assessorn, der alltid ett virabord
väntade.
Ernst spejade sent och tidigt med hela en
svartsjuk mans instinkt. Men, han måtte
komma in huru apropos som helst, ingen lät störa
eller genera sig deraf. Mörnburg satt lika
okonstladt qvar vid Ediths sybord och läste
för henne eller språkade med henne, och Edith
emottog hans små uppmärksamheter med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
