Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utseende som om ingenting kunnat vara
naturligare än denna bekymmerslösa förtrolighet.
Kortligen: intet stod att upptäcka, utom
det att Edith ett par gånger anspelade på
saker, som Mörnburg ganska väl tycktes begripa,
men hvilka för Ernst voro hebreiska.
Ur stånd att vidare qväfva de känslor af
grymt obehag, som han sedan länge erfarit,
sade han en dag till sin hustru:
”Jag vet icke om jag gör Mörnburg orätt,
men det förefaller mig som om han mot eller
med sin vilja utöfvade någon inflytelse på den
så smärtsamma förändring, som föregått med dig.”
”Han,” svarade Edith, och hennes kinder
antogo en lindrig rodnad (det var den enda
gång Ernst sett henne rodna för Mörnburgs
skull), ”hvad skulle han utöfva för inflytande
på mig ?”
”Det är just derom jag måste fråga dig.”
”Men jag har ingenting att svara!”
”Tänk dock väl efter .. döljer ej din själ
en enda tanke, som du fruktar vore mig bekant?”
”Hvad tänker du på, Ernst, skulle du vara
svartsjuk?”
”Om jag icke är det, så är jag på väg
att bli det.”
”Verkligen . . det finnes ju ingen svartsjuka
i den rena, den lieliga kärleken: i den lefver
blott förtroendet!”
”Men förtroendet kan gäckas, och då.. .”
hans blick föll med en flamma af vildt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
