Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt lif (hvilket allt varit min skuld), så hade
vi säkert båda förut vetat denna hemlighet.
Ernst, dyre, tusen gånger mer än någonsin
älskade Ernst, har du väl mod”... hon gjorde
ett uppehåll, lade sin glödande kind intill hans
och hviskade. . . ”att förskjuta ditt barns mor?”
”Åh,” utbrast han häftigt, kämpande med
tusen nya brådstörtande rörelser, ”det är
endast en ny illusion! Ja, Edith, denna
outsägliga lycka, hvarom jag anropat Gud, emedan ..
emedan det fans en tid, då endast den
fattades i en sällhet, som måhända var för stor
att vara varaktig . . den kan icke komma nu,
’O nej, nej!”
”Jo, den kommer just nu, då vi behöfva
den bättre än i vår sällhets rikaste dagar.
Jag låg derinne och bad Gud sä som vi blott
bedja, då vi stå nära en omätlig olycka, som,
ehuru botande den synes, måhända ännu genom
Guds outgrundliga makt kan hållas tillbaka.
Jag hade noga granskat mig sjelf med
afse-ende såväl på det förflutna som framtiden.
Och jag hade svarat mig lugnt och fast, att
ingen, ingen ersättning fans för förlusten af
dig. I mitt djupa betryck bad jag om
upplysning huru jag skulle förmildra ditt sinnes
hårdhet emot mig, bad om en enda ledande
tanke, ett tecken att Gud ville förbarma sig
öfver mig . . då, o Ernst, förbarmade han sig
icke blott öfver mig, utan öfver oss båda, och
han hade ju längesedan gjort det, fast vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
